För dom som vet förstår ni vad det är för speciellt med detta datum.

Är en jobbig dag.

Mitt liv kunde sett helt annorlunda ut om allt gått bra.

Men det var väl inte min tur denna gången antar jag.

Jag tror att allt som händer har en mening.

Men vad meningen är med vissa slut det vet jag dock inte.

Det har varit ett tufft halvår sen allt hände.

Har ältat saken från och tillbaka många gånger.

Frågat mig själv om det var mitt fel,om jag kunde gjort något annorlunda.

Har många gånger anklagat mig själv för att jag var så hysterisk hela tiden. Oroa mig för saker som skulle komma men som skulle komma flera månader senare.

Har fler trappsteg att klättra uppför innan jag gått vidare helt.

Gåvidare kan man göra men glömma det går inte.

Detta kommer ligga hos mig hela livet!!

Men när det händer mig nästa gång,kommer min situation se annorlunda ut.

När den dagen kommer vet jag inte men jag vet att den kommer en dag.

Jag är glad för att jag bestämde mig för beslutet jag tog.

Först var jag tveksam men efter choken lagt sig så var det ett lätt beslut,nästan självklart.

Sitsen som jag satte mig i var inte den bästa kanske men jag ångra inte en sekund att jag tog beslutet som jag gjorde.

Under den korta tiden som allt var bra,kände jag en sån häftig känsla i hela kroppen.

Detta var den bästa tiden i mitt 27 årig liv.

Under alla tuffa perioder som jag haft,försöker jag hitta posetiva saker ur.

Försöker lära min av dessa jobbiga törnar.

Likaså under denna.

Var en jobbig kväll igår.

Tog fram barnkläderna som jag köpte då jag var gravid. Blev jätte ledsen.

Tänker inte så mycket längre men det finns där i bakhuvudet ändå.

Det finns många tankar och frågor. Frågor som jag aldrig kommer få något svar på.

Tog fram Nalle Puh boken också. Var jag önskar att man kunde vrida tillbaka tiden!!!

Nu tycker ni väl att jag får skylla mig själv om jag fram barnsaker.

Jag håller med,men för mig är det lite som beartbetning.

Alla bearbetar vi jobbiga sker olika.

Undrar hur mitt barn skulle se ut,lik sin mamma eller pappa?

Jag tror själv att han/hon skulle vart en kopia av sin far. Men vem vet :)

Vill ha tillbaka min lilla "Albin".

Det är ganska sjukt att jag visste efter en vecka att jag var gravid. Fatta det med en gång. Det visar ju inget på gravtestet,men jag visste ändå.

Nästa månad är det ett halvår sedan missfallet och den månad som jag skulle fått min lilla skrutt.

Så lite jobbigt är det allt.

Det här kommer säkert låta skumt,men det kände som jag och "Albin" från dag ett hade ett osynligt band. Då han/hon bara var en cellklump.

Sjukt.

Men jag kan se tillbaka med ett leende på läpparna  också,det är inte bara jobbiga stunder.

Jag har vart gravid,bara den tanken gör mig så jella glad!!!!!

YOU WILL ALWAYS BE IN MY MIND

Om allt hade gått som det skulle och som jag ville,så hade jag vart i vecka 24+4 dagar idag.

Jag håller fortfarande koll på hur långt gånget jag hade varit.

Det är nu tre månader sedan missfallet.

Tack vare underbara vänner så kom jag vidare. Då hatade jag dom,men nu är jag bara taksamm.

Utan deras sparkar i rumpan hade jag fortfarande stått och stampat på samma fläck.

Jag tog fram käderna som jag köpt åt min lille Albin härrom dan. Det kändes bra att göra det,då känns det mer verkligt att jag förlora barnet.

Mår jag fortfarande dåligt? nja,vissa stunder är fortfarande jobbiga och jag får gråtattaker. Men de stunderna kommer mer sälan nu.

Men jag kommer nog alltid att komma ihåg detta.

Men det är som barnmorskan sa då jag var där i förra veckan:

"Du får gärna komma till mig och va gravid men se då till att det är med en ordentlig karl och inte en sån du var med sist"

Hahaha vilken kommentar. Olle du är cool :)

ALBIN